Garant och kakaofabriken

Cándido Cuelto försöker välja mellan två kakaofrukter, han klämmer på den största och plockar till slut ner den. Den här är nog mognast, säger han och sätter kniven i den. Det vita fruktköttet är utsökt – en perfekt balans mellan sötma och syrlighet. Man anar och känner igen några av de smaker som präglar en god, fyllig kaka av mörk choklad. Cándido är inte bara kakaofruktälskare, han är också medlem i kooperativet Conacado tillsammans med 8000 andra småproducenter av kakao. Det är de Fairtrade-märkta och kvalitativa bönorna som de tar fram som gör att vi här hemma i Sverige kan njuta med gott samvete när vi äter en chokladbit från Garant.

Till den lilla bergsbyn Los Brazos bringar maj månad som vanligt med sig årets första skörd. Förra årets skörd var mycket mindre än bönderna hade hoppats på. En lång torka slog till i området. Kakaobönderna var de som drabbades hårdast eftersom deras ekologiska plantage saknar bevattningssystem och därför är regnvattenberoende. Naturen här blir varmare och varmare för varje år, säger Cándido med en allvarsam ton. Om det inte regnar tillräckligt mycket blir frukterna små och torra, förklarar han. Vi är väldigt stolta över att kakaon här odlas ekologiskt, men det är inte alltid så lätt och våra träd är känsliga för torka och skadedjur säger han. 

Vad är det som gör att Conacados är den dominikanska Fairtrade-kakao som säljer mest i utlandet?

Arbetet med kooperativet Conacado har gjort att denna generation av bönder är mycket tryggare än den förra. Tillsammans har Conacados bönder blivit Dominikanska republikens största exportör av kakao. Hemligheten är trinitariobönans goda arom och kvalitet. De välskötta kakaoträden är bara början. Men vad är det som gör att Conacados är den dominikanska Fairtrade-kakao som säljer mest i utlandet? För att förstå det måste vi förflytta oss 10 mil tillbaka till staden som var startpunkten för vår resa.

Skulpturen av en stor gyllene hand som håller i en av de för området utmärkande trinitariofrukterna, signalerar att vi anlänt till landets kakaohuvudstad – San Francisco de Macorís. Vi ska till Conacados stora anläggning för att lära oss vad som skiljer Conacados kakao från andra producenters, nämligen förädlingsprocessen.

Från jäsande fruktsäck till mörkt guld

Den största delen av världens kakao förädlas i Europa, men Conacados kakao förädlas på plats i Dominikanska. Den färska kakaon kommer ner från bergen i stora säckar för att sedan sprättas upp och hällas i stora trälådor. Doften är stark och frän och när man närmar sig säckarna kan man höra en låg visslande pys – jäsningsprocessen har redan börjat. En av arbetarna ler och säger åt oss att stoppa ner handen i en av lådorna. Jäsningen gör att temperaturen i lådorna höjs till cirka 60 grader. Han plockar upp och biter av en bit av en böna som visar sig vara lila på insidan. Det betyder att de är redo att läggas ut på tork, förklarar han.

Torkningen sker i stora avlånga växthus. Kakaon sprids ut så platt som möjligt i långa rader. Här är det viktigt att man krattar med jämna mellanrum så att de fuktigare bönorna som ligger underst också kommer i kontakt med den varma luften. De mjuka aromerna som känns av i våra Garantchokladkakor börjar blomma ut – kakaodoften växer och fyller hela byggnaden.  

Nästa inrättning liknar mer det man skulle kalla en kakaofabrik. Här går kakaon genom fyra olika stadier av förädling. Först skalas bönorna, sedan rostas dom och till slut krossas dom. Den grovt krossade kakaon kallas nibs, den värms upp och pressas för att få fram kakaomassan som på spanska kallas “licor”. Ur den trögflytande massan utvinner man kakaofettet och presskakan. Den sistnämnda är det som man sedan gör kakaopulver av. 

Den karibiska kakaons kvalitetsresa

Innan kooperativet Conacado bildades för 28 år sedan, dominerades den dominikanska kakaoindustrin av fyra familjer som köpte den obehandlade råvaran av bönderna till ett väldigt lågt pris. På den tiden odlade man billiga bönor av sämre kvalitet som hamnade i amerikanska chokladkakor fulla av mjölk och socker. Där spelade kakaons smak och kvalitet mindre roll. När Conacado satsade på att slå sig in i den mer krävande europeiska marknaden började man odla en bättre sorts kakao. Då började man också lära sig att behandla bönan och förbättrade därmed både smaken och kvaliteten. Nu anses den dominikanska Fairtrade-kakaon vara en av de finaste och mest väldoftande i världen. Den stora kvalitetshöjningen har medfört att även priset för dominikansk kakao har höjts rejält, vilket gynnar Conacado-bönderna. År 1988 sålde man ett ton kakao för endast 240 amerikanska dollar. Nu ligger Fairtrades minimipris för ekologisk kakao på 2300 USD per ton. Utöver detta så får också odlarna en Fairtrade-premie på 200 USD/ton.

Det tar över två timmar att köra de branta slingriga 10 milen mellan San Francisco och Los Brazos. Den tropiska bergsskog som växer runt den slingriga grusvägen är minst sagt hisnande. Här växer kakaon i sin naturliga miljö tillsammans med alla de träd och växter som är typiska för området. Landskapet liknar mer ett paradis än en odling och det är svårt att tro att detta vilda landskap i själva verket är en plantage. Under resan uppåt ser vi små hemmagjorda torkningsstationer där lokalbefolkningen lägger kakao som de odlat i sina bakgårdar. I det som känns som världens renaste luft, varvas den friska doften av jord och växtlighet med aromerna av kakaon som ligger längs vägen och fermenterar och torkar. Den starka karibiska solens ljus filtreras genom en oändlig vägg av buskar och blad. Då och då ser vi människor på motorcyklar, hästar och åsnor som fraktar några få säckar ner från kakaobyarna.

Den verkliga betydelsen av Fairtrade

Kakaoindustrin i många andra länder präglas barnarbete, människohandel och tvångsarbete. Ett annat utbrett problem är att kakaon ofta passerar många mellanhänder, vilket leder till att en väldigt liten del av vinsten går direkt till kakaobonden. Och det är precis sådant som Fairtrade ständigt kämpar för att motverka. Men Cándido och bönderna som samlats uppe i Los Brazos lever en trygg tillvaro uppe i den lilla byn. Sedan kooperativet Conacado blev certifierade av Fairtrade har man kunnat göra livet enklare, inte bara för bönderna utan för hela det lilla samhället. Tack vare bland annat Fairtrade-premien har vi byggt broar, el- och vattenledningar, utedass och små jäsningsanläggningar, berättar Cándido stolt. Mediciner och ekogödsel har också blivit mer lättillgängliga.

Los Brazos består av endast en väg som bara är några hundra meter lång. Alla grannar bor bokstavligen ett stenkast ifrån varandra. Cándido sitter vid byns lilla jäsningstation och samtalar med de andra bönderna. Under Cándidos år i Conacado har han haft alla möjliga roller inom kooperativet. Nu är han ansvarig för ett nytt program som ämnar hjälpa områdets ungdomar. Det är en ny verksamhet som nu är i utvecklingsfasen. Vi har tagit in förslag från alla medlemmar i det lilla samhället och i närområdet, berättar Cándido. Bland annat försöker de få kioskerna och butikerna i närområdet att sluta sälja cigaretter och alkohol till barn och minderåriga. Vi jobbar för att ungdomarna inte ska halka in i dåliga vanor eller börja med olagliga aktiviteter, tillägger han. Trafiksäkerhet, gatubelysning och vägskyltar som förebygger olyckor är också en av de åtgärderna som man hoppas andra samhällen runt om i landet ska ta till. Den största delen av arbetet ligger ännu framför oss, säger Cándido.

Det är otroligt hur vi har lyckats göra något så stort av något så litet under bara en generation.

Under vårt besök i byn träffar vi också Francisco Cantalicio som även han tillhör den äldre generationen bönder. Hans uppsyn bär på ett ständigt leende. Det bästa med Conacado och Fairtrade, menar han, är att vi småbönder lyckats ta oss in i den internationella marknaden. Conacados medlemmar har själva kontroll över processen och produktens kvalitet. Det gör att de kan ha direktkontakt med Europeiska köpare som Garant och har därför även kontroll över prissättningen och vad som vinsten ska användas till. Genom Fairtrades kriterier garanteras odlarna ett minipris som ska täcka den hållbara produktionskostnaden och utöver detta tillkommer också en Fairtrade-premie på 200 dollar per ton. Bönderna beslutar gemensamt vad som ska göras med premien.

Det är otroligt hur vi har lyckats göra något så stort av något så litet under bara en generation, fortsätter Francisco, men det finns mycket kvar att förbättra. Om vi vill att våra barn ska vilja ta över verksamheten är det upp till oss att bevisa för dom att kakaobondens framtid är ljus. 

Vi föddes här under kakaoträden. Våra föräldrar grundade den här byn och började livnära sig på kakao.

Eftersom nästan alla av kooperativets producenter är enskilda bönder och familjeverksamheter oroar man sig för att den kommande generationen inte kommer vilja fortsätta jobba med kakao. I många av dessa byar har man hoppat över en generation sägs det. Vi föddes här under kakaoträden, våra föräldrar grundade den här byn och började livnära sig på kakao, berättar en av de äldre bönderna. Den genomsnittlige kakaobonden här är runt 60 år gammal. Barnen till de flesta odlarna har åkt iväg till städerna för att studera eller söka jobb, men många av barnbarnen har visat intresse för arbetet med kakao-odling. De kommer tillbaka för att hjälpa och lära sig av sina mor- och farföräldrar. En del unga, men långt ifrån alla, utbildar sig till agronomer och ingenjörer så att de kan ta över och utveckla föräldrarnas och mor- och farföräldrarnas verksamhet. 

Conacados äldre medlemmar försöker ständigt komma på sätt att locka tillbaka de unga. Cándido har sju barn varav de flesta har utbildat sig och jobbar med annat. Av de åtta barnbarnen är det oftast bara en, Lionelbi, som hjälper honom med odlingen. Det är viktigt att man rensa under och runt kakaoträden så att det inte växer ogräs som tjuvar på markens näring, berättar han. Efter skörd måste man dessutom ansa träden så att de hinner växa till sig inför nästa skörd. Det finns inget som garanterar att den kommande generationen kommer att hålla verksamheten på Los Brazos vid liv. Men bönderna är ändå hoppfulla.

Det finns hur mycket som helst att prata om med Cándido och hans kamrater men en storm är på väg upp till berget. Vi måste vidare och bör röra oss nedåt om vi inte vill köra nerför den leriga, slingrande bergsvägen i becksvart mörker. Vi sätter oss i flaket på pickupen som ska ta oss tillbaka till San Francisco de Macorís. Luften svalnar snabbt, blir fuktig och tung. En stark vind sveper över bergsskogen innan de första regndropparna börjar komma. Det är som att naturen tar ett djupt andetag och förbereder sig inför det tunga skyfallet. Det dyrbara regnvattnet, vars frånvaro gjorde fjolårets novemberskörd så klen, vräker nu ner. Med maj månads och regnets ankomst följer en ny skörd som väntas vara en av de största på flera år.

Nyfiken på kakaon du precis läst om? Här hittar du vår choklad från reportaget och här hittar du vår råa kakao. 

Foto: Fredrik Ottosson